BORNEO

Som sann Friluftsfrämjare vill man gå vidare, efter att ha erövrat Östervåla fjäll sökte jag nya äventyr. I viljan att komma bort från mobiltelefoner och datorer sökte Jocke Persson och jag oss bort från all nutid, och målet blev huvudjägarnas hemnäste BORNEO. Dit inga radiosignaler och nyhetsmedier når. 

Jocke Persson & jag, vid Ericssons kontor i Shah Alam, Kuala Lumpur. Vid min Proton Wira 1,5 wowow. Let's Go.. 

DAG 1 
Pingsthelgen 1996 på Torsdag eftermiddag tar vi flyget från Kuala Lumpur. Till Malaysias östra del Sarawak, detta världens tredje största ö Borneo. Ön delas av Malaysias Sarawak och Sabah, samt Brunei och Indonesien. Flyget tar 2,5 timme och vi landar i en liten hamnstad Miri som inte är lika "muslimsk" som fastlandet Malaysia. Borneo präglas mera av kristendomen, Malaysias Dr M är här utbytt mot Bruneis Kung eller Jesus som hänger på väggarna.Här regerar Shell och deras olje cowboys. Vi stannar för natten på ett enklare hotel. 

DAG 2 
Fredag morgon, vi har fått tag på en liten propeller kärra, som flyger oss in i landet till Mulu. Flygturen tar 45 minuter, (speedbåt tar en dag, det få bli den på våran resa tillbaks för vi har inte kunnat fixa flyg till den). När vi ska checka in på flyget ser dom min kniv i ryggsäcken, den får du inte ta med säger kontrollanten, jag ska ju ut i djungeln sa jag klart jag måste ha en kniv!? Okey om du lämnar ryggsäcken i bagageinlämningen så får du tillbaka den i Mulu sa kontrollanten. 

Så var det bra med det, när vi kommer ut till planet står det en bagage kille där, och undrar varför han ska behöva öppna luckan för en enda ryggsäck, han ser att jag inte har någon och frågar om det är min, ja visst säger jag, kan du inte ta den själv då frågar han, jo visst säger jag. Så sitter jag i planet med min farliga kniv och ryggsäck. 

Vi kommer fram till Mulu, en liten by. Den ligger utmed floden som alla andra byar i djungeln.Vi befinner oss nu geografiskt söder om Brunei. 
Vi vandrar ner till floden där en långbåt väntar på oss, båten består av en urholkad stock, den har lite förhöjda kanter så att "turisterna" ska kunna hålla balansen. Resan går nu en timme till ett ställe där våran guide fixar lunch åt oss. 

Efter det fortsätter vi båtfärden, floden kantas av tät djungel blandat med bergväggar som stupar rakt ner i floden. Runt omkring oss är det mycket kuperat landskap. Solen står rakt upp och det är drygt 30º Celsius, men luften är mycket frisk jämfört med KL. Efter en timme stannar vi vid en brygga bestående av en grov stock. De flesta bryggorna är av den typen, man har ju inte så mycket spik i djungeln men desto mer av dessa träd. 

Vi går iland och vandrar en halvtimme. Under vandringen passerar vi Benjaminfikus träd som har en omkrets på mer än fem famnar. Vi står nu i en stor dalgång mella två berg, och skall besöka två grottor. Deer Cave som fått sitt namn av att det finns hjort spår i golvet inne i gottan, vi går också in i Wind Cave den har världens största öppning 125 meter hög. Grottan går rakt igenom ett berg som det tar drygt en dag att klättra över. Vi vandrar rakt igenom grottan på en halv timme. Öppningen på andra sida är betydligt mindre och här hörs vinden som susar därav grottans namn, det blåser alltid härinne. 

Taket är svart av miljoner fladdermöss deras skit ligger som en matta på marken, hela denna matta ser ut att "flyta". Vid närmare titt ser man att det är små skalbaggar som lever av "battarnas" avföring. Man går försiktigt, Man tar bara i skyddsräcket i nödfall för alla små krypen gillar att husera på det. 
På vandringen tillbaka genom djungeln leker vi med vandrande pinnar och diverse andra kryp som för oss saknar namn, det börjar skymma, och på himlen kommer det enormt stora svärmar av fladdermöss från grottan som är ute på insekts jakt. 
   

Vi tar båten på en timmes flodfärd vi kommer fram till Melinao som är ett övernattnings ställe. Vår guide startar en elgenerator och vi blir besvikna vi vill ju inte ha någon el. Han säger att det är för att Karaoki maskinen ska fungera, och att vi ska kunna duscha och det känns faktiskt rätt skönt. 
Vi får kvälls mat, sitter sedan och pratar med guiden han kommer från en by här i närheten och har som extra knäck att visa turister runt i detta område "Mulu national park" som är ett skyddat område där inga träd får avverkas. Det förekommer ej heller jakt på djur i dessa områden, endast lokalbefolkningen får jaga för husbehov. Djungeln är nu kolsvart, fåglarna har tystnat och vi tar kväll. 

DAG 3 
Lördag morgon 07.00 solen är på väg upp, det börjar åter bli fart på djurlivet vi äter frukost och fortsätter sedan våran båtfärd. 
Byarna vi passerar består av långhus, dom ser ut som en lång lada där inne bodde alla tillsamans förr. Nu har man oftast delat upp dem i privata avdelningar, och om en ny familj vill ha eget bygger dom tre nya väggar på ena gaveln och på så vis växer långhuset. 

Det är i dessa långhus som huvudjägarna bodde, de var jägare som normalt jagde vilda djur, varje långhus hade sitt jaktområde. Om några jägare från grannbyn jagade på fel område blev det strid, och man gick till attack för att hämnas. De bästa jägarna samlades och gick då till attack mot "fiendens" långhus. Man blev en godkänd jägare först när tagit hem en skalp från grannbyn, man hade då också rätt att få gifta sig. Skalpen skulle sedan "vårdas" med respekt, den krävde blod, och gjorde man misstaget en gång att ge den blod från en människa blev man tvungen att för evigt ge den det. Man kan fortfarande se gamla människor be böner över skalper. 

Huvudjägarna kom under andra världskriget att uppleva en ny fiende, Japanen. 
Japan ville ha Borneo och försökte ta över ön, huvudjägarna såg att detta var en mycket stor fiende och man enades. Alla långhus gick tillsamans, man samlade sina bästa jägare och besvarade Japanerna. Således blev resultatet att de sista skalperna som pålades på Borneo var Japanska... 

Andra cermonier man har i långhus är blodsbröder, innan man berättar något i stort förtroende till någon måste man bli blodsbröder. Man delar helt enkelt varandras blod och efter det kan man berätta utan att vara orolig att det kommer att spridas, (kanske en typ av att bikta sig). Det tråkiga är att blodsbrodern har i hela sitt liv rätt att be om han vill ha något av den andre. Det kan vara hans fru, dotter, vapen eller smycken mm. Detta gäller livet ut, (förvånands värt likt vissa sekters pastorer). 

Vi stannar vid ett långhus och plockar upp en urinvånare hädanefter kallad "Rambo". Rambo är cirka 40 år kommer endast klädd i shorts, han hjälper oss som bärare, vägvisare och den som ser till att vi överlever om vi går vilse. 
På sin vardag går Rambo ut på jakt i djungeln, den kan ibland vara upp till tre veckor innan han finner något byte. Bytet är vildsvin eller apor, han lever då helt av djungeln. Med sig har han sin mycket kraftiga kniv och ett blåsrör samt redskap så han kan göra eld. Blåsrör är som det låter ett trä rör som är urholkat, till det har man giftpilar som man skjuter sina byten med. 

Efter gammal sed delade man all mat i hela långhuset. Nu byter man eller säljer köttet inom långhuset, man delar inte med sig lika mycket längre, fler och fler ser om sitt eget. Detta är olyckligtvis en effekt av vad som sker när pengar kommer in i deras liv. Våran Rambo ställde för ett par år sedan upp 2-3 dagar för ett paket cigaretter, nu vill han ha 150 kronor (motsvarar 15 paket). 

Båtfärden fortsätter tills vi svänger in på en mindre flod med kristallklart vatten, vi kommer nu till Clearwater Cave. Inne i grottan följer vi en bäck det finns en spång som vi går på men vid en övergång har alltihopa rasat, så vi kan inte fortsätta. När det kraftiga monsunregnet kommer uppe på berget, förvandlas bäcken till en dundrande flod inne i berget, och har vid ett sådant tillfälle sköljt ner spången. 
Guiden berättar för oss när han var med på expeditionen för att utforska denna grotta, dom hade gått och klättrat i tre dagar rakt in i berget, då plötsligt han och en kollega blev orm bitna. 
Ingen av dem visste om ormen var farligt eller inte, men risken var mycket stor att den var dödligt giftig. De hade tabletter mot ormbett, problemet är att man behöver motgift från just rätt orm och dom hade bara en sorts tabletter. 

Med tanke på att det tagit dem tre dagar att komma in i grottan, och minst en dags båtfärd innan dom kunde nå hjälp. Förstod dom att det inte var någon ide att vända om. Var det en giftorm skulle det visa sig mycket fort, timmen efter bettet var de värsta i hans liv sa han, men jag står ju här nu och berättar så ni förstår ju hur det gick tillade han. 

Ytterligare två timmars båtresa väntar oss, floden blir nu grundare och båten börjar få problem att ta sig fram. Guiden tar fart mot en fors rycker upp motorn och hoppas att vi har fart nog att komma igenom så han kan sätta ner motorn igen. Så här håller vi på åtskilliga gånger, men till sist så är det för grunt när han sätter ner motorn skrapar det bara i stenarna. Båten börjar gå baklänges vi hoppar i vattnet och börjar dra den för hand, kängorna har nu för först gången blivit blöta shortsen likaså, men båten är räddad och vi kan fortsätta. Detta händer nu allt oftare, vi vill att komma så långt som möjligt med båten. 

Till sist blir det stopp vattnet är för lågt i floden, vi stannar och drar upp båten. Rambo tar loss motorn, och försvinner in i den täta djungeln, på två sekunder?! försvinner han totalt, och där står vi. 
Nu var det inte så farligt han skulle bara gömma motorn, han kommer tillbaka och ler när han ser oss stå där och stirra. 

Vi börjar nu våran vandring mot Camp 5 ett gammalt expeditions läger som vi ska övernatta i. Vi har nästan en mils vandring framför oss, när vi tittar in i djungeln funderar vi hur det ska gå. Leden som vi går på är ganska fin, men på sidorna är det oframkomligt. Många av växterna har kraftiga taggar. När man talar om ormar i Sverige så säger alla, se till att du inte kliver på någon orm. I djungeln finns dom överallt, på marken givetvis men lika ofta i träden. 

Blodiglar finns det gott om, det är en liten "tråd" 1-4 cm (osugen) beroende på sort. Vi smörjer in strumporna med tvål, lokalt tips. Vi har korta strumpor, det finns speciella långstrumpor mot blodiglar, effekten brukar bli att iglarna kommer högre upp innan dom finner hud, vi tyckte det var bäst om iglarna startade sin jakt nere på vaderna där gör dom ju ingen skada. 

Efter tjugo minuter kommer regnet det dånar i djungelns lövverk efter nån minut vräker regnet över oss, skor shorts tröja, allt är blött tur nog är det varmt så vi behöver inte frysa, snarare tvärtom det svalkar ju ganska bra kan man säga. Vi följer en stig genom djungeln, regnet gör att stigen blir en bäck, vattnet forsar runt våra fötter, man har svårt att se rötter och sten så det är mycket slirigt, man bryr sig inte var man går, vi korsar floden man bara plöjjer på vi är ju redan blöta så det märks inte. 

Då och då tittar vi till varandras ben och skrapar bort sugarna. 

Efter 1,5 timme upphör regnet och vi tar en paus vid floden, halvvägs säger guiden. Vi passar på att ta av skor och strumpor och rensar fötterna från iglar, samt lufta skorna. 
Rambo vässer sin kniv, jag visar honom min han ler, jag har en combat "turist" kniv som ser häftig ut, Rambo har en ful kniv som är användbar. 
Nya tag på med skor och packning efter fem minuter öppnar sig skyn och regnat faller åter över våra kroppar, Rambo fryser så han skakar, temperaturen kan ju sjunka under +30º C när det regnar?! 

Camp 5 
Lördag kväll det har börjat skymma när vi når Camp 5. 
Här finns ingen el, 
inga radisignaler når hit, 
inga mobiltelefoner som ringer, 
djungelns lag råder, 
här finns inga fallskärmar, 
Camp 5 ordning ställdes så sent som1979. Då man hade expeditioner här som utforskade området, vi har redan passerat Camp 1-4 detta är den sista campen som upprättats, det verkade vara oklart när man skulle återuppta utforskningarna här. Camp 5 är obemmanad det är bara när det kommer grupper hit som det blir lite rörelse, allt man behöver har man med sig, det som finns här är egentligen sovhytterna. Dom påminner mycket om ett svenskt omklädningsrum vid insjö badstranden (typ.Toften ni vet). 

Bakom lägret skjuter regnskogsbeklädda berg upp mot skyn, bredvid oss rinner floden, på andra sidan är det en brant bergvägg. Högt upp syns två svarta hål i berget det är Tiger Caves. Dessa grottor kan man bara nå från andra sidan berget. Det är frisk luft och fjärilar på en decimeter flyger omkring i lugnt tempo, det enda som låter är floden. Förutom syrsorna förstås, som aldrig nånsin tystnar. 

Det känns skönt vi har gått i tre timmar i slippriga vattendrag, skor och strumpor är skitiga av lera, benen är inte speciellt rena dom heller. 
Regnet har avtagit vi hänger av oss packningen som klarat sig bra från regn, (överdrag är ett måste). På väg ner till floden för att göra oss rena, ser jag att mina shorts är blodiga vid jumskarna (det har ju ösregnat hela tiden så byxorna har ju sköljts rena tidigare). 
Där sitter en blodigel på var sida och smaskar på mitt blod. Dom har inte hunnit bli så stora än cirka en tum lång, (lika tjock som en tumme också), men Jocke skrattar ändå över min reaktion när jag knäpper bort dom snabbt. 

Den här typen var markvarianten dom sitter på gräs och blad och greppar tag i mina ben. Dom har ett blodförtunnande medel som dom sprutar in så hänger dom där och snaskar, gör varken ont eller skada, förutom att man blöder länge efteråt. Andra varianter av blodiglar är Tiger blodigeln den är randig lite större och sitter på grenar och "hoppar" på ovan ifrån, dessa har inte blodförtunnande medel utan biter hårdare istället, vi kommer till den när det blir dags. 

Vi badar i floden en underbar känsla att få simma omkring efter en tung vandring, efter det så knallar vi upp till lägret och får kvällsmat. Stearinljus lyser upp våra tallrikar. Vi går och lägger oss på träbritsen det ska bli skönt att sova klockan är 21.00. 
01.00 vaknar upp av att jag fryser, drar på mig ett par vindbyxor det är 24º C lite småkallt? Det är månljus men man ser ändå inte så långt, djungeln är tät. Det är förvånandsvärt mycket ljud även på natten syrsorna sover aldrig, det något som fräser, och det "kvackar". Man får inte ha djurskräck, alla har sin kniv bredvid kudden, somnar om. 

DAG 4 
Söndag morgon 
Solen stiger upp det är en härlig känsla, bergen runt omkring vaknar som till liv när solstrålarna smeker sig över regnskogen, färggranna fåglar glider omkring. Guiden har lagat frukost åt oss vid elden, stekt ägg och korv, med te. 
Dagens etapp är 2,5 km i distans, upp på toppen av ett berg 1270 möh, campen ligger på 170 möh. så våran stigning blir drygt 1000 meter. Där ska vi se på Pinnacels och sedan tillbaka ner till campen igen. 
Vi startar vandringen klockan 08.00, vi vandrar på en mycket brant "stig"upp till 1000 meter , här är en lten platå, 2*3 meter, det tog oss tre timmar upp hit vi tar tio minuter rast, utsikten över djungeln är mäktig. 

Vi fortsätter uppåt, nu är det mycket brant, det är mera klättring än vandring. Dom har monterat rep och fotsteg på vissa platser, aluminium stegar totalt 20 stycken är fastsatta över skrevor branta stup. Min höjdskräck blir påmind när man ser ner mellan bergsklyftorna, det är hela tiden mycket växtlighet så man ser inte rakt ner till campen och det är tur. Vi har handskar med oss och det är tur för man ser inte var man sätter händerna på stenarna, det är mycket spindlar och skorpioner i dessa bergslandskap. 
 
 
 

Efter fyra timmars vandring i drygt 30º värme når vi toppen. 
2,5 km distans 4 timmar???!!! 

Det öppnar sig ett landskap som saknar liknelse, Pinnacles vassa stenspetsar skjuter upp ur djungeln. 
 

Det är naturmatrialens olika hårdhet som gjort att dessa fenomen uppstår. Genom åren förmultnar och regnar jorden bort, medan stenarna står som statyer mitt ute i ödemarken. Enligt lokala uppgifter finns detta fenomen bara här och en liten mindre formation i Kina. 

Vi börjar nu den långa färden hemmåt, det återstår nu en dags klättring/vandring, två dagar flodfärd samt flyg några timmar innan vi är i Kuala Lumpur igen, lägg till ett dygn till om ni vill hem till Svea igen. 
Don't waste time lets go. 

Vi går ner till 1000 meters nivån där tar vi lunch, tropisk fruktkocktail har aldrig smakat så bra, vi vandrar ner till campen. Väl nere värker knäna, vi tar ett bad i floden det känns underbart, inga blodiglar idag. Vid middan diskuteras ormar, vi har passerat ett antal och deras giftighets grad går inte att fastställa. Guiderna har tyvärr inte satt sig in i djurriket så vi lär aldrig få veta, kanske lika bra. 

Ett ormmöte värt att beskriva, var den ilgröna trädormen, tjocklek som en trädgårdsslang, cirka 2 metern lång, som söker sig fram i huvudhöjd bredvid stigen. En lokal kille ber oss stanna upp och stå still, i detta ögonblick tog ingen fram någon kamera, vi som var med vet varför..... 
I dessa situationer är det helt klart att storleken inte spelar någon roll, ett bett, även om han inte kan sluka mig, kan säkert halvera min genomsnittsålder, jag lär aldrig få veta det heller. 
Vid kvällsmaten frågade jag en guide vad han skulle gjort om ormen bitit honom, skrivit ett brev till mamma & pappa sa han. Jag frågar vilket djur han är mest rädd för härute, svartbjörnen säger han, man ska inte fråga så mycket tänker jag. 
Efter maten somnar vi uttröttade vid nio tiden, djungeln har blivit svart, som en björn! 

DAG 5 
Söndag 
På med fuktiga kläderna igen, man kan inte bära med sig så mycket kläder att man alltid kan ha torra och rena. Så vi sov alltid i torra kläder för att inte frysa, och använder gårdagens när vi vandrar. Vi hade ju hela tiden floden som man kund skölja kläderna i. För att minimera aromen. 
Vi skall nu vandra ner till båten, Rambo går lite före med sin packning. Jocke och jag går 50 meter efter honom. Efter oss kommer guiden med två lokala som hade värk, guiden säger till oss att gå med Rambo ni så går det fortare för er. Vi säger okey och drar iväg efter Rambo. 
Problemet var bara att Rambo fattar inte att vi ska hänga på honom utan han drar iväg. Han väger nog runt 50 kilo och bär cirka trettio kilo på sin "näverryggsäck" al'a Gustav Wasa. Vi pinnar på i lersörjan, då uppstår det märkliga djungelfenomenet, vi kommer inte ikapp honom, han liksom slukas upp av djungeln, vi kan se hans spår men är försvunnen. Okey stigen är markerad så vi hittar till sist, det svåraste är att veta när man ska vika in i djungeln efter att man korsat floden, det är ju liksom en vägg av träd. 

Vi kommer fram till båten där sitter Rambo och vilar, vi badar av oss i floden och väntar in de övriga. Båtfärden nerför floden drar igång, det är mer riskabelt att åka nedströms, båten vill liksom gå på bredden nerför forsen, när man inte kan ha motorn nere för att gasa på. Tiger blodigel biter hårt det känner jag nu, det är en som har hittat sig in på min rygg och han håller på att tugga sig in i skinnet, vi sitter på rad i båten och bakom mig sitter Jocke, han tar fram sin Switzerlands kniv och börjar skära, sittande i en smal båt farande genom forsarna, men se det ordnar sig och den lilla elaka igeln hamnar i vattnet. 

Hela dagen åker vi båt, stannar till och äter lunch sedan fortsätter vi igen, vi kommer in på en större flod typ bred skitig krokodil flod. Det har blivit mörkt när vi kommer fram till Long Terawani, ett långhus som vi ska övernatta i, det bor tusen personer här och det finns skola och "småaffärer", så dom har vad som behövs till sin vardag. 

Vi går på stigen upp från floden guiden först sedan jag och efter mig kommer Jocke, Jocke är den enda som har ficklampan påslagen, vi går i shorts och är barfota det regnade under båtfärden och då tar man av sig så mycket som möjjligt för att det inte ska bli blött. Plötsligt börjar Jocke hojta om att det är en orm på stigen, vi såg ju inget i mörkret men han hade rätt, en svart och gul randig orm faromkring runt våra fötter. 

Guiden slet fram det blåsrör som han hade med sig för att jag skulle köpa det av honom. Längst fram sitter en knivspets, sen slet han av Jocke ficklampan och så började han skutta runt ormen, Jocke och jag skuttade bort. Det smaskade och dunsade, sedan satt ormen spetsad på blåsröret, nu blev vi tuffa och vågade gå fram och titta. En fin liten snake på ett par meter. Normalt dödas inte ormarna som vi stötte på, men den var så nära byn där barnen springer och leker, så ormen fick följa med oss in till köket där husmor tog hand om den. 

Det var bröllop i huset, under skörde helgen är det mycket bröllop så detta var tredje dagen, risvinet var slut, men mat fanns det kvar. Vi fick Buffel och Vildsvin. Bröllopet pågick hela natten man spelade en gnisslande melodi hela tiden, vi var trötta och gick till sängs vid tiotiden. 

DAG 6 
Måndag 06.00 vi hoppar på speedbåten som ska ta oss tillbaka till Marudi, den påminner om en flyplans kropp, ett runt rör, den gör 35 knop skaplig fart igenom floderna, det är många arbets pendlare på båten samt en del familje medlemmar som ska till stan o handla. 

I Marudi ska vi byta båt för att sedan komma till Miri, vi bokar in oss på en ny båt som ska gå om en timme. Vi lägger in våra väskor i båten och går för att äta frukost under tiden. När vi kommer tillbaka till hamnen har båten med våran packning redan åkt. Vad gör man utan pass & flygbiljetter ?? okey vi frågar båten bredvid när den ska gå, om en kvart men vi har fullt, säger han. Men ta en taxi runt udden så kan vi plocka upp er där !? , så gjorde vi och kom iväg. Mot eftermiddagen när vi kom fram så såg vi båten som vi lagt in våra saker i, vi gick dit, och visst fanns våra väskor där. 
 
Allt väl vi tar oss mot flyget för att lyfte hemmåt till Kuala Lumpur. 
That's it..... 
 

Borneo 
Borneo tillhör Malaysiska öguppen, sydöst om Malaysiska halvön och sydväst om Philippinerna. Befolknings antalet var 1984 lite drygt 10 miljoner. 

Det är indelat i fyra olika politiska oråden: Kalimantan, den största, är Indonesien; SABAH (Norra Borneo) och SARAWAK är delar av Malaysia; och BRUNEI. 

Borneo, har en längd av 1,336 km och är som bredast 965 km, är världens tredje största ö med totalt 743 km2. Borneo är mycket kuperat bergslandskap, täckt av regnskog. I nordöst finns det högsta berget på Borneo, Mount Kinabalu 4,101 m. 

Klimatet är mycket tropiskt, varmt och fuktigt, monsun perioden sträcker sig mellan Oktober och Mars. 

Spain and Portugal established relations with Borneo in the 16th century, but the Dutch and British held power from the 17th to the 20th century. The Dutch controlled most of the island until 1949, when Indonesia became a sovereign state.  Up igen